Svensk hälso- och sjukvård är lagstyrd. Det är inte valfritt för en vårdgivare att följa riktlinjer, lagar eller patientsäkerhetsprinciper – det är en grundläggande skyldighet. Ändå förekommer det att vårdgivare tillämpar interna policys eller "egna regler" som går emot Socialstyrelsens rekommendationer, vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta riskerar inte bara patientens hälsa – det undergräver hela förtroendet för vårdsystemet.
Riktlinjer är inte förslag – de är skyddsnät
Riktlinjer från myndigheter som Socialstyrelsen, Läkemedelsverket eller Folkhälsomyndigheten bygger på vetenskap, klinisk evidens och etiska överväganden. De finns till för att säkerställa att vård ges jämlikt, patientsäkert och med hög kvalitet – oavsett vem du är eller var du bor.
När en vårdgivare åsidosätter dessa riktlinjer med hänvisning till interna policies, undermineras hela syftet. Det innebär i praktiken att patienter får olika vård beroende på vilken region, klinik eller läkare de råkar hamna hos – trots att vården ska vara likvärdig enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL).
När regler ersätts av godtycke
Det händer att vårdpersonal hänvisar till "husets policy", "etiska överväganden" eller "eget medicinskt ansvar" när de väljer att inte följa riktlinjer. Men även det medicinska ansvaret är reglerat. Det är inte en fribiljett för att frångå vetenskap och beprövad erfarenhet. Om beslut grundas mer på ideologi, rädsla eller organisatoriska intressen än på patientens behov, är det vården som sviker sitt uppdrag – inte patienten som är "besvärlig".
När förtroendet går förlorat
Förtroendet för vården är avgörande – särskilt inom psykiatri och kronisk sjukvård, där behandling ofta kräver långvarig kontakt och ömsesidigt samarbete. När patienter gång på gång bemöts med misstro, brist på lyssnande, eller avvisas med hänvisning till policy istället för medicinska skäl, försvinner tilliten. Och utan tillit söker man inte hjälp – eller gör det för sent.
Detta kan leda till förvärrad sjukdomsbild, psykisk ohälsa, självmordstankar eller fysiska skador som hade kunnat förebyggas. Det påverkar inte bara individen, utan även samhället i form av ökade kostnader, sjukskrivningar och förlorad arbetsförmåga.
Konsekvenser av att följa policy före riktlinjer: exempel
Det finns många dokumenterade fall där intern policy stått över patientens behov:
-
En patient med ADHD nekas behandling med centralstimulantia eftersom kliniken infört en egen regel att "ett tidigare beroende innebär livslång kontraindikation", trots att Socialstyrelsens riktlinjer föreskriver individuell bedömning.
-
En person med PTSD och svår ångest nekas bensodiazepiner i akut kris för att mottagningen tillämpar "nollförskrivning", oavsett tillståndets allvar.
-
En patient som inte passerar ett godtyckligt urinscreeningskrav förlorar sin behandling, även om provet inte visar påverkan, vilket går emot vetenskaplig praxis.
Gemensamt i dessa fall är att bedömningen inte grundas på medicinska faktorer – utan på policy. Det är inte bara en fråga om etik – det kan vara ett lagbrott.
Patientlagen: en rättighet till delaktighet och individuell bedömning
Patientlagen (2014:821) ger varje patient rätt till information, samtycke, delaktighet och en individuellt anpassad vård. Vården ska utformas i samråd med patienten. Det innebär att vården inte får fatta generella beslut som går emot den enskilda individens behov, särskilt inte om det saknas medicinskt underlag för att neka behandling.
Enligt 5 kap. 1 § i patientlagen:
“Patienten ska få individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd, de metoder som finns för undersökning, vård och behandling samt om de hjälpmedel som finns.”
Att neka vård utan att redovisa vetenskapliga grunder eller att ersätta individuell bedömning med intern policy är ett direkt brott mot lagen.
Vårdens ansvar – inte patientens börda
Det är vården som bär ansvaret för att följa regelverk. Det är inte upp till patienten att "överbevisa" vårdpersonal med paragrafer, riktlinjer och forskningsartiklar – även om många i desperation försöker göra just det. Vården får inte välja bort skyldigheter med hänvisning till interna tolkningar. Det är systemfel som i värsta fall leder till vårdskador.
Källor och referenser
-
Patientlagen (2014:821): https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821
-
Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30): https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag-201730_sfs-2017-30
-
Socialstyrelsen – Nationella riktlinjer: https://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/
-
IVO:s roll vid brister i vården: https://www.ivo.se/for-privatpersoner/klaga-pa-varden/