Vad kan man säga när man blir fel bemött i vården?

Uppgifter
Skriven av Peter Roosdorp
Kategori: Vården
Träffar: 50

Att bli dåligt bemött i vården kan göra ont – inte bara fysiskt utan också känslomässigt. Det kan få en att känna sig liten, misstrodd eller osynlig. Men det är aldrig fel att stå upp för sig själv. Här är exempel på hur du kan sätta ord på dina känslor och stå på dig, utan att det blir en konfrontation.

Förstå att du har rätt

Alla patienter har rätt till ett respektfullt bemötande, enligt lag. Enligt 5 kap. 1 § i Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30):

"Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet."
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag-201730_sfs-2017-30

Det är alltså inte du som är "besvärlig" när du säger ifrån – det är vårdgivaren som har ett ansvar att ta dig på allvar.

Saker du kan säga direkt i stunden

Här är några exempel på hur du kan reagera när du känner dig felaktigt bemött:

  • "Jag känner mig inte lyssnad på just nu."

  • "Det här sättet att prata med mig känns inte okej."

  • "Jag upplever att mina symtom inte tas på allvar. Det gör mig orolig."

  • "Jag vill bli bemött med respekt, och just nu känns det inte så."

  • "Jag vill gärna prata vidare, men på ett sätt där jag känner mig trygg."

Att använda jag-budskap minskar risken för att samtalet blir en konflikt. Det fokuserar på hur du upplever situationen, vilket ingen kan ta ifrån dig.

Om du inte vågar eller orkar i stunden

Det är helt normalt att känna sig överrumplad eller tystna i stunden. Du kan alltid ta det efteråt, till exempel:

  • Genom att skriva ett brev eller mejl till mottagningen.

  • Kontakta patientvägledare på din vårdcentral eller region.

  • Anmäla via IVO om det gäller allvarligare brister (mer om det i artikel 2).

Exempel på vad du kan skriva i efterhand:

"Vid mitt besök den [datum] upplevde jag att jag inte blev bemött på ett respektfullt sätt. Jag vill att detta tas på allvar och att det inte upprepas."

Tips för att göra dig hörd

  • Skriv ner vad som hände direkt efter besöket, medan minnet är färskt.

  • Ta med en anhörig eller stödperson till framtida besök.

  • Spela in mötet (kräver samtycke från personalen).

  • Be att få allt skriftligt – det förhindrar att saker misstolkas.

Sammanfattning

Du har rätt att reagera när vården brister i sitt bemötande. Det handlar inte om att vara besvärlig, utan om att skydda sin rätt till trygg vård. Genom att sätta ord på hur du upplever situationen kan du påverka både din egen upplevelse och hjälpa vården att bli bättre.

Hur du gör en anmälan till IVO, JO eller Löf – steg för steg

Uppgifter
Skriven av Peter Roosdorp
Kategori: Vården
Träffar: 105

Praktisk guide med exempel, tips och länkar

När något går fel i vården – du blir felbehandlad, ignorerad, skadad eller bemött på ett olämpligt sätt – finns det vägar att gå för att få det prövat. Men många vet inte vart man ska vända sig. Här går vi igenom de tre vanligaste instanserna:
IVO (Inspektionen för vård och omsorg), JO (Justitieombudsmannen) och Löf (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag).

Du kan anmäla till en, två eller alla tre – beroende på vad som har hänt.

 

1. Anmälan till IVO – vid fel i vård eller bemötande

IVO är myndigheten som granskar vårdgivare. Du kan anmäla om du upplever:

  • Allvarliga brister i bemötande

  • Felaktig diagnos eller behandling

  • Vägran av vård

  • Onödigt lång väntetid

  • Att du inte har blivit lyssnad på eller tagen på allvar

IVO utreder inte i syfte att ge skadestånd – de granskar vårdgivaren och ser om något måste ändras.

Så gör du:

  1. Skriv ner vad som har hänt. Ta med datum, namn på mottagningar och personal om du har det.

  2. Beskriv varför du tycker att det är fel.

  3. Lämna din anmälan via e-tjänst eller blankett.

Länk: https://www.ivo.se/klagomal/sa-anmaler-du/

Tips:

  • Skriv enkelt och tydligt.

  • Om du har journalanteckningar eller andra dokument – bifoga dem.

  • Du kan vara anonym, men det försvårar utredningen.

 

2. Anmälan till JO – när myndigheter bryter mot lagen

JO (Justitieombudsmannen) granskar myndigheter, till exempel regioner, sjukhus, socialtjänst eller Försäkringskassan. Du kan JO-anmäla om du upplever:

  • Att du inte fått ett myndighetsbeslut i rimlig tid

  • Att du blivit särbehandlad eller diskriminerad

  • Att du inte fått insyn i dina journaler eller att myndigheten brutit mot lagen

JO kan rikta kritik – men ger inte skadestånd.

Så gör du:

  1. Beskriv kortfattat vad som hänt.

  2. Förklara varför du anser att det är fel.

  3. Skicka in via webbformuläret eller post.

Länk: https://www.jo.se/att-klaga/

Tips:

  • Fokusera på vilken myndighet det gäller.

  • Beskriv vilka lagar eller rättigheter du anser brutits.

  • Håll det sakligt. Detta är inte rätt för klagomål utan mer juridiska problem.

 

3. Anmälan till Löf – vid fysisk eller psykisk vårdskada

Löf (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag) hanterar vårdskador inom den offentligt finansierade vården. Du kan anmäla om du:

  • Har blivit fysiskt skadad av en behandling, operation eller läkemedel

  • Har drabbats av psykisk skada till följd av vården

  • Har fått fördröjd diagnos som lett till försämring

Om Löf godkänner din anmälan kan du få ekonomisk ersättning.

Så gör du:

  1. Samla journaler och tydlig beskrivning av vad som hänt.

  2. Fyll i skadeanmälan på webben.

  3. Bifoga underlag från vårdgivare och försäkringskassa om möjligt.

Länk: https://lof.se/anmal-vardskada/

Tips:

  • Ju tydligare du beskriver konsekvenserna, desto lättare att få ersättning.

  • Du kan anmäla även om det gått lång tid – det är ofta möjligt inom 10 år.

 

Att tänka på

  • Du behöver inte vara juridiskt kunnig. Det viktiga är att du berättar vad som hänt och varför du upplever det som fel.

  • Du kan alltid vända dig till patientnämnden i din region om du vill ha stöd att formulera dig innan en anmälan.

  • Det kostar inget att anmäla.

  • Flera parallella anmälningar är tillåtna.

 

Källor och vidare läsning

Vad har du för rättigheter som patient i Sverige?

Uppgifter
Skriven av Peter Roosdorp
Kategori: Vården
Träffar: 57

När du söker vård i Sverige har du inte bara behov – du har också rättigheter. Patientlagen (2014:821) är till för att stärka och tydliggöra din ställning i vården. Tyvärr är det många som inte känner till vad de faktiskt har rätt att kräva. Här reder vi ut grunderna i patienträtten – så att du vet vad som gäller.

Du har rätt till information

Enligt patientlagen har du rätt att få information om:

  • Ditt hälsotillstånd

  • Vilka undersökningar och behandlingar som erbjuds

  • Vilka risker de innebär

  • Vad som händer om du tackar nej

  • Möjliga alternativ

  • Vårdens väntetider

Informationen ska vara anpassad till dig – begriplig utifrån din ålder, bakgrund och hälsa. Det är inte du som ska förstå vården – det är vården som ska göra sig förstådd.

Du ska få vara delaktig i beslut

Ingen får fatta beslut om din vård utan att du är delaktig. Du har rätt att säga ja eller nej till undersökningar, behandlingar och medicinering. Även barn ska få vara delaktiga i den mån det är möjligt.

Delaktighet innebär att du är mer än ett objekt i vården – du är en medskapare i din egen behandling.

Du har rätt att välja vårdgivare

Du har rätt att välja vårdcentral och öppenvårdsmottagning var som helst i landet. För specialistvård krävs ofta remiss, men vissa regioner tillåter egenremisser. Du kan även begära att bli remitterad till en annan region om den egna inte kan erbjuda den vård du behöver.

Du har rätt att få en fast vårdkontakt

Om du har återkommande vårdbehov kan du begära en fast vårdkontakt – en person som hjälper dig samordna dina insatser, svara på frågor och se till att din vård hänger ihop.

 

Du har rätt till en individuell plan

Om du har behov av insatser från både hälso- och sjukvård och socialtjänst har du rätt till en samordnad individuell plan (SIP). Det är ett gemensamt dokument där alla dina behov och insatser samlas.

 

Du har rätt till trygg och säker vård

Vården ska ges med hög kvalitet, i rimlig tid och utan diskriminering. Blir något fel – till exempel en felbedömning, försening eller felmedicinering – kan det räknas som en vårdskada. Då har du rätt att få det utrett och eventuellt ersatt genom patientförsäkringen (Löf).

 

När vården inte fungerar

Om du inte får den vård du har rätt till kan du:

  • Lämna synpunkter eller klagomål till mottagningen

  • Vända dig till patientnämnden i din region

  • Göra en anmälan till IVO (Inspektionen för vård och omsorg)

  • Anmäla vårdskador till Löf (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag)

  • Göra en JO-anmälan om du anser att en myndighet brutit mot lagen

 

Källor och vidare läsning

Vårdskador: När vården skadar istället för att hjälpa

Uppgifter
Skriven av Peter Roosdorp
Kategori: Vården
Träffar: 60

Vårdskador är skador som orsakas av sjukvård eller omsorg – inte av patientens sjukdom eller grundtillstånd. Det kan handla om allt från felmedicinering och infektioner till utebliven behandling eller bristande bemötande som förvärrar psykiskt mående. Vårdskador kan uppstå i både somatisk och psykiatrisk vård, och de är vanligare än många tror.

Enligt Socialstyrelsen är cirka 8–10 procent av alla patienter som vårdas på sjukhus utsatta för en undvikbar vårdskada. Det innebär tiotusentals skador varje år – trots att de flesta hade kunnat förhindras.

Vad räknas som en vårdskada?

En vårdskada definieras enligt Patientsäkerhetslagen (2010:659) som "lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder vidtagits i samband med vård eller behandling." Skadan kan vara fysisk, psykisk eller social – och både direkt och indirekt.

Exempel på vanliga typer av vårdskador:

  • Felmedicinering – t.ex. att en patient får fel dos, fel preparat eller att läkemedel interagerar negativt.

  • Fördröjd eller utebliven behandling – t.ex. när cancerdiagnos försenas, eller när akuta psykiatriska tillstånd inte tas på allvar.

  • Brister i bemötande – särskilt inom psykiatrin, där bristande respekt, avhumanisering eller skuldpåläggning kan förvärra psykisk ohälsa.

  • Missade uppföljningar eller utredningar – t.ex. när provsvar tappas bort eller remisser aldrig skickas.

  • Skador från tvångsåtgärder eller bristfällig övervakning – t.ex. inom slutenvården vid suicidrisk.

Konkreta exempel på vårdskador

  • En patient med oupptäckt hjärtinfarkt skickas hem från akuten med diagnosen "ångest". Dagen därpå avlider personen i sömnen. Händelsen anmäls till IVO, som konstaterar att EKG inte tolkats korrekt.

  • En ung vuxen med svår depression nekas inläggning efter suicidförsök med motiveringen att "vårdbehovet inte bedöms akut". Dagen efter tar personen sitt liv. Sjukhuset saknade dokumenterade riktlinjer för suicidriskbedömning.

  • En kvinna med ADHD och PTSD nekas sin ordinerade läkemedelsbehandling eftersom urinen visat spår av THC. Trots att patienten är nykter och inte påverkat, avslutas behandlingen. Hon utvecklar svår ångest, sömnproblem och biter sönder tänderna – en fysisk vårdskada direkt orsakad av policybeslut som saknar stöd i riktlinjerna.

  • En äldre man med diabetes får felaktig insulindos vid ett vårdboende. Han får hypoglykemi, faller och bryter höften. Händelsen anmäls som lex Maria, men efter intern granskning uppdagas att personalen saknade utbildning i doshantering.

Varför sker vårdskador?

Orsakerna varierar, men flera faktorer återkommer:

  • Bristande rutiner eller riktlinjer

  • Underbemanning och stress

  • Bristande kompetens eller vidareutbildning

  • Kommunikationsbrister mellan olika vårdgivare

  • Ovilja att ta patienters upplevelser på allvar

Vårdskador är sällan resultat av en enskild individs misstag – oftare beror de på systemfel, organisationskultur eller brist på resurser.

Vad händer efter en vårdskada?

En vårdskada ska alltid dokumenteras, anmälas och följas upp. Patienten har rätt att få information om vad som hänt, och att göra en egen anmälan till:

  • IVO (Inspektionen för vård och omsorg) – för tillsyn och utredning

  • Löf (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag) – för att begära ersättning

  • JO (Justitieombudsmannen) – om det handlar om rättsosäkra beslut

Vårdgivare är skyldiga att utreda alla händelser som kan ha lett till en vårdskada, enligt Lex Maria (Patientsäkerhetslagen 3 kap. 5 §). Syftet är att förbättra rutiner – men patienter upplever ofta att deras berättelser ifrågasätts eller avfärdas, särskilt inom psykiatrin.

Slutsats

Vårdskador är inte bara statistik – de är mänskligt lidande som ofta hade kunnat undvikas. En patients skada är en systemets varningssignal. Därför måste vården våga se, erkänna och rätta till sina misstag – annars tappar vi tilliten, tryggheten och i vissa fall även liv.

Källor och referenser

När vården frångår riktlinjerna: Konsekvenser för förtroendet och patientsäkerheten

Uppgifter
Skriven av Peter Roosdorp
Kategori: Vården
Träffar: 95

Svensk hälso- och sjukvård är lagstyrd. Det är inte valfritt för en vårdgivare att följa riktlinjer, lagar eller patientsäkerhetsprinciper – det är en grundläggande skyldighet. Ändå förekommer det att vårdgivare tillämpar interna policys eller "egna regler" som går emot Socialstyrelsens rekommendationer, vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta riskerar inte bara patientens hälsa – det undergräver hela förtroendet för vårdsystemet.

Riktlinjer är inte förslag – de är skyddsnät

Riktlinjer från myndigheter som Socialstyrelsen, Läkemedelsverket eller Folkhälsomyndigheten bygger på vetenskap, klinisk evidens och etiska överväganden. De finns till för att säkerställa att vård ges jämlikt, patientsäkert och med hög kvalitet – oavsett vem du är eller var du bor.

När en vårdgivare åsidosätter dessa riktlinjer med hänvisning till interna policies, undermineras hela syftet. Det innebär i praktiken att patienter får olika vård beroende på vilken region, klinik eller läkare de råkar hamna hos – trots att vården ska vara likvärdig enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL).

När regler ersätts av godtycke

Det händer att vårdpersonal hänvisar till "husets policy", "etiska överväganden" eller "eget medicinskt ansvar" när de väljer att inte följa riktlinjer. Men även det medicinska ansvaret är reglerat. Det är inte en fribiljett för att frångå vetenskap och beprövad erfarenhet. Om beslut grundas mer på ideologi, rädsla eller organisatoriska intressen än på patientens behov, är det vården som sviker sitt uppdrag – inte patienten som är "besvärlig".

När förtroendet går förlorat

Förtroendet för vården är avgörande – särskilt inom psykiatri och kronisk sjukvård, där behandling ofta kräver långvarig kontakt och ömsesidigt samarbete. När patienter gång på gång bemöts med misstro, brist på lyssnande, eller avvisas med hänvisning till policy istället för medicinska skäl, försvinner tilliten. Och utan tillit söker man inte hjälp – eller gör det för sent.

Detta kan leda till förvärrad sjukdomsbild, psykisk ohälsa, självmordstankar eller fysiska skador som hade kunnat förebyggas. Det påverkar inte bara individen, utan även samhället i form av ökade kostnader, sjukskrivningar och förlorad arbetsförmåga.

Konsekvenser av att följa policy före riktlinjer: exempel

Det finns många dokumenterade fall där intern policy stått över patientens behov:

  • En patient med ADHD nekas behandling med centralstimulantia eftersom kliniken infört en egen regel att "ett tidigare beroende innebär livslång kontraindikation", trots att Socialstyrelsens riktlinjer föreskriver individuell bedömning.

  • En person med PTSD och svår ångest nekas bensodiazepiner i akut kris för att mottagningen tillämpar "nollförskrivning", oavsett tillståndets allvar.

  • En patient som inte passerar ett godtyckligt urinscreeningskrav förlorar sin behandling, även om provet inte visar påverkan, vilket går emot vetenskaplig praxis.

Gemensamt i dessa fall är att bedömningen inte grundas på medicinska faktorer – utan på policy. Det är inte bara en fråga om etik – det kan vara ett lagbrott.

Patientlagen: en rättighet till delaktighet och individuell bedömning

Patientlagen (2014:821) ger varje patient rätt till information, samtycke, delaktighet och en individuellt anpassad vård. Vården ska utformas i samråd med patienten. Det innebär att vården inte får fatta generella beslut som går emot den enskilda individens behov, särskilt inte om det saknas medicinskt underlag för att neka behandling.

Enligt 5 kap. 1 § i patientlagen:
“Patienten ska få individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd, de metoder som finns för undersökning, vård och behandling samt om de hjälpmedel som finns.”
Att neka vård utan att redovisa vetenskapliga grunder eller att ersätta individuell bedömning med intern policy är ett direkt brott mot lagen.

Vårdens ansvar – inte patientens börda

Det är vården som bär ansvaret för att följa regelverk. Det är inte upp till patienten att "överbevisa" vårdpersonal med paragrafer, riktlinjer och forskningsartiklar – även om många i desperation försöker göra just det. Vården får inte välja bort skyldigheter med hänvisning till interna tolkningar. Det är systemfel som i värsta fall leder till vårdskador.

Källor och referenser

  1. ADHD/ADD behandling och missbruk: Vad säger riktlinjerna – och vad säger lagen?

Huvudmeny

Logga in

Sök

Artiklar

Besökare

Vi har 126 gäster och 15 medlemmar online